Mitt första seriösa inlägg.
En sak med mig själv som jag hatar är
att jag jämt måste vara glad,skratta dra en massa
ovesäntliga skämt när jag innerst inne mår dåligt och
inte vill annat än att sitta tyst i ett hörn och bara begrava
mig själv i mina sorger och förluster.
Det resulterar oftast i att folk inte tar mig på allvar
eller att jag blir för högljudd och exalterad.
Jag är egentligen en väldigt lugn person som
helst inte säger så mycket,men de flesta
förväntar sig oftast att jag ska vara högljudd,skratta
eller dra de där ovesäntliga skämten.Och det är inget
fel med det,att dra ett skämt för att få någon att dra på smilbanden
Men när man innerst inne inte orkar så
är det en enorm press och jag får sådan ångest
för att jag inte orkar med pressen
eller med mig själv.
Och om jag någongång
är den där personen som sitter i hörnet och inte säger så mycket
då ser människorna i min omgivning att något inte stämmer och
då måste jag förklara varför,och där har vi roten till problemet.
Jag pratar inte känslor.Jag hatar det,kan inte,vill inte.
Men måste för innerst inne är jag ett vrak som håller på att
drunkna i mig själv.
Nu är det så,jag orkar inte mer och jag måste
få ta en paus,allt blir för genomskinligt.
Jag bär på en enorm smärta och det är något som jag
inte kan skämta bort hur mycket jag än försöker.
Och jag vill vara ärlig och rak.Vill inte ångra något.
Jag vet inte om jag är rädd för att vara tråkig
eller rädd för att känna.Eller för att bli lämnad
för att jag inte lever upp till någons förväntningar.
Det kommer ta tid,men jag behöver det.
Jag är inte cyniskt,bara dålig på att lyssna på vad
jag själv vill och behöver.
Med kärlek,
Cecilia.
styrkekramar och ett stort hjärta ifrån mig gumman <3 /n
Tusen kramar till dig finaste Cecilia <3
Jag ser upp till dig för att du är så stark. Du är verkligen sjukt stark som ens kan le med tanke på det hemska och orättvisa du går igenom nu. Jag själv skulle aldrig klara det, jag skulle bryta ihop och inte bry mig om någonting. Så du är så himla stark och jag beundrar dig verkligen för det. Det har jag velat säga till dig jättelänge.
Jag kan inte ens föreställa mig det du går igenom, men något jag vet är att det är tungt att låtsas vara glad när man inte är det och det får en att må sämre i slutändan. Ingen skulle någonsin tycka att du är tråkig eller lämna dig för ovasett om du har dina skämt eller inte så är du en jättefin person. Du har fått alla andra att le och vara glada så nu är det våran tur att göra allt vi kan för att hjälpa dig att le igen. Kram<3
Jag skulle aldrig lämna dig
Starkt skrivet! ;_;
