Classykanes

Hejhej.
Helgen var underbar,åt godis,slötittade på tv och skrattade.
Just nu sitter jag i min ensamhet med tända ljus och ska snart
se en teckand film som jag alltid såg på när jag var liten.
Den heter trollet i parken,och det är världens mysigaste film.
Så jag hade inte planerat att göra det här inlägget till den längsta
men bara för att poängtera att jag lever liksom.
Vill också bara dela med mig av en händelse som inträffade i helgen.
Jag och min pappa hade precis varit och handlat,Det tog ca. 5 minuter
innan vi märkte att min låtsas mamma var försvunnen.
Vi letade helt länge efter henne,kollade i exakt alla rum och överrallt.
När jag går in i det sista rummet för att leta,så drar jag bort det ihop
skrynklade överkastet som ligger i soffan.Sen kommer jag bara ihåg
att jag fick en hjärtinfarkt och allt jag såg ett ljus.Nej kanske inte direkt
så men jag vart så sjukt rädd,jag har aldrig hört mig själv skrika så.
Det var roligt ialla fall,jag älskar att min låtsas mamma hittar på sådana
saker som gör vardagen så himla mycket mer spännande.
That's my life liksom.Nej men nu ska jag se Stanley göra barnen
osäkra i parken.

See ya,don't wanna be ya.
(btw,det töntigaste som kan komma ur en
kaxig stockholmsghetto tjejs mun.)

Sincerly,
Classykane.