Classykanes

Då kom den dagen som vi alla fasade skulle komma.
Vi visste att den skulle komma men den låg i horisonten som vi inte kunde nå.
Just nu känner jag mig som ett emotionellt vrak,och helt tom om vartannat.
Ena stunden gråter jag andra stunden stirrar jag in i väggen.
Men ena stunden skrattar jag.Jag skrattar åt allt tokigt vi gjort tillsammans,alla minnen vi omsorgsfullt
skapat.Allt du rörde vid förvandlade du till solsken,glädje och harmoni.

När jag var tillsammans med dig så levde jag.Du var min självsfrände.
När du var som sjukast hade jag det svårt.Jag vågade inte.
Jag var rädd för att känna,jag var rädd för att jag skulle glömma hur allt var när du var frisk.
Och det är jag så oerhört ledsen för.


Jag är så tacksam för att jag fick äran att ha dig i mitt liv,jag kände dig och jag fick äran att älska dig.
Jag hade lika gärna kunnat vara född på andra sidan jorden.Men jag föddes här,och jag kände dig sedan
vi gick i blöjor och vinglade omkring på ostadiga barnsben.Jag hade dig i mitt liv.
Du lärde mig så mycket Marielle.Du lärde mig om vänskap,kärlek och ödmjukhet.
Och jag ska göra dig stolt för varje dag i resten av mitt liv,jag ska leva mitt liv så som du ville
att man skulle leva.Jag ska uppfylla våra drömmar som vi hade.Jag ska leva mitt liv för dig,jag ska göra gott här i världen.Jag ska skänka glädje till människor i min omgivning precis som du gjorde med ditt leende,din musik och din charmiga personlighet.
Jag älskar dig så oerhört mycket älskade syster,jag älskar dig så det gör ont.
Jag vet att du lyssnar och hör på mig.Du är inte borta,du är aldrig borta,för jag bär med mig en del av dig vart jag än går.För du fanns i mitt liv.Jag hade dig,om blott bara för en sekund så hade jag dig.

Jag beundrade ditt sätt att vara glad i dom svåraste situationerna,in i det sista så log du och skrattade.Och det ska jag bära med mig i mitt liv,även om det känns svårt att skratta nu så ska jag inte förbjuda mig själv att göra det.För du fann aldrig en andledning till att inte skratta och vara glad.Ditt sätt att lysa upp ett rum med din närvaro var oundviklig.Du var så otroligt vacker,ord kan inte beskriva glädjen som uppstod när du log.

Jag försöker att vara stark.Inte bara för din skull utan för våra bröders skull.Och för våran familjs skull.
Jag kommer gråta,jag kommer skrika och vara arg på världen.Men jag kommer förlåta.Och sedan kommer jag kunna skratta och älska igen.Jag kommer hitta tillbaka,det kommer ta sin tid,men jag kommer tillbaka.

Jag är så oerhört tacksam för mina fina och underbara vänner som visar sitt stöd,haft tålamod och som bara finns.Jag älskar er alla och ni betyder mer än ni själva kanske förstår,Tack.


Vila i frid min älskade ängel,
Cecilia.