Classykanes

 

 

Du besökte mina drömmar inatt,varför hade du en vit häst med dig?
Jag kramade dig,grät.Jag höll dig hårt i min famn för jag visste inte när du skulle tyna bort ur mina armar.
Du hade ditt blonda hår,din hy var väldigt ljus och såg ut att vara skör.
Jag bad dig ta hand om någon,men jag minns inte vem.
Du sa ingenting,men jag hörde precis vartenda ord.
Kommer du ihåg hur vi kunde veta vad den ena tänkte?
Precis så.Jag kände din kärlek och jag hörde din röst.
Och jag gav dig ett löfte,som jag vet att jag har brutit.Och för det är jag evigt ledsen.
Min sorg tog över min förmåga att vara jag,att hedra dig genom den jag är,med dig som andra halva.
Jag kan inte känna att jag har förlorat min andra hälft,utan jag känner den delen av dig som du gav mig,leva vidare i mig.
Och den delen av mig som jag gav dig,den lever i ett paradis,skrattandes tillsammans med dig,levandes i en drömvärld.
Jag känner din närhet,jag känner dig hålla min hand när jag är ensam eller rädd,jag känner dig torka bort mina tårar när jag är ledsen.
Och jag hör dina visa ord,ditt skratt,din sång när jag är vilsen.

Jag lyssnar på Melissa i mitt rum,och jag hör dig nynna med,du,jag och melodin av långa nätter.
Och det ger mig hopp,hopp om att en dag ska vi vara tillsammans,vi ska skratta sådär som bara vi kan.

Vi sa aldrig farväl,vi sa "vi ses snart",Älskar dig.